Polly är redo för hemfärd

image

Polly är redo. Dags att åka till dockmamman. Tröjan blev helt ok och jag försökte virka några fina skor, men blev inte nöjd… Jag provade ett par svartvita converse och något halvdant vitt med lila blomma. De blev inte bra – jag fick inte till något snyggt stuk helt enkelt. Så började jag även med ett par benvärmare. Jag tror det får bli till jul eller så. Färdigköpt får bli modellen.

image

 

För nu var det dags att börja jobba igen. Jag  nöjde mig med hemstickad tröja och slank in på lekia och köpte gympaskor, rosaprickiga hängsle-byxor med vit blus och en tiger med klämma (så dockan inte tappar den genast). Det blev ett par söta rosa strumpor också. Himla praktiskt att Skrållans kläder passar så bra. Det lär finnas fina mönster till kläder för henne har jag förstått. Det får bli till jul, eller så, som sagt.

image

Nu är ju inte allt hemgjort, men små flickor blir stora så fort och dockor är ju roligast när man är liten? Stora E är världens pyssellisa som är så gullig för att hon verkligen visar att hon gillar när man har pysslat till henne. Även hennes mor är en klok kvinna som visar uppskattning och peppar till nya handarbeten. Det är tur det.

image

Hoppas E gillar nystylade Polly. Det kan ha blivit en allt för stor förändring med nya håret – för hon är sig då rakt inte lik… Det visar sig. Jag ska svepa om rosa silkepapper och skicka henne i morgon. Det känns lite roligt. Lilla e måste få något… Min första insektsbok roar nog henne mer än en docka? Jag får fråga henne vid det annalkande dopet:)

Laga och lappa – Polly

låg hund docka

Lagar stora E:s docka, som hon fick för tre år sedan. Håret lossnade bara. Polly blev så gott som skallig och vem vill ha en skallig docka… Jag hade inspirerats av ”Fröken Skicklig” och hennes underbara tunna, rufsiga frisyrer. Jag köpte någon slags nylonull, som var väldigt tunn och flygig och som blev jääätefint hår, men det stannade inte på dockans huvud – trots att jag sytt så mycket jag bara orkade.

låg fläta

Nu har hon fått mohairfrisyr med flätor. Det går bra att fläta upp dem. Jag har lagat små hål i trikån med lappar från Green Gate (en oanvänd handduk). Jag tänker att hon blir en riktigt trasdocka om man lappar och lagar, så det syns.

face

Dockan heter Polly och är väl använd. Mamma är nu sex och Polly är inne för en uppgradering. Jag stickar en fin tröja och så ska hon få lite poppiga byxor och riktiga dockskor, har jag tänkt. På Krabat, på nätet, har de fina skor OCH fina dockor. Man kanske skulle köpa en färdig till lilla e? Hm.

lägre tröja

Det är tredje tröjan jag har påbörjat till dockan. De första två blev inte rätt. Jag slutade efter halva. Nu har jag bara lite kvar på sista ärmen, så ska den här vara klar.

ryggdocka

Jag har sytt dockan efter ett gammalt mönsterhäfte om Waldorfdockor. I halsen ska man sy in en tygrulle av ett gammalt lakan. Nu har nacken nickat så många gånger att hon liksom inte kunde hålla upp huvudet längre. Så Polly har fått en ryggrad av ett penselskaft. Det är inlindat i lakansväv och noga omstoppat med fyllningen och ekologisk ullfyllning från Panduro. Jag har sytt och sytt och sytt. Nu får vi hålla tummarna för att det fungerar. Annars blir det ny ryggoperation. Hon är något stelopererad, men vrider bra på huvudet.

_DSC0299

Jag ska sy kläder till Polly när jag kommer hem till stan och symaskinen. Skor är beställda från Krabat på nätet. Ett par solglasögon fick hänga med. Sen får vi se vad stora E säger. Jag kör inte babystuket, nu när hon börjar sexårs kanske man kan ha en större docka? Hon har en ny lillebror, så det kan vara lite feltänk – men nu är det så.

Ok… ett nytt försök

stor vallmo 

Nu kanske jag kan börja igen?

Världens varmaste sommar, men jag knåpar vidare med mina yllegarner – för jag älskar dem.

mittens
Kate Davies Ecclefechan torgvantar. Den första är klar. Garner är fullständigt underbart. Det ser lite trist ut på nystanet, men blir mjukt och fluffigt och väldigt jämnt. Det är ett engelskt ullföretag som heter Jamieson & Smith. Oh, så gärna jag vill sticka mer med deras garn. Nu är en klar. Alltså måste även en till bli det. Det tog mig en evig tid att göra denna enda. Mycket pill och tungan rätt i mun. Men fint! Jag ville bra gärna ha den rutiga klänningen också. Tänker mig en hängsleklänning typ Meg Ryan. Det är bara det att jag inte överlever i en ylleklänning. Då får jag värmeslag.

Jag har stickat en tröja till Ella, som jag inte tog kort på. Hur korkat är det när jag nu tycker det är roligt.

letter

Jag har stickat ett par lettiska vantar till Fredriks födelsedag i augusti och de är klara! Det var en knit kit från ”Knit like a Latvian”. Hoppas han gillar dem! Han såg när jag stickade och önskade sig, så det gör han nog 😉 Klok pojke.